Var och hälsade på mormors grav för någon vecka sen, det är konstigt att man kan sakna någon man aldrig träffat så mycket. Hade gjort allt för att få tillbaka henne i livet igen, men det är inte alltid så rättvist tyvärr. Hennes favorit blomma var gula rosor så det kändes självklart att köpa innan vi åkte dit. Tycker att det är så fint att det står "Vi möts igen", det känns lixom så självklart att vi gör någon dag. Tänker mycket på hur det hade varit att få träffa henne, jag har hört så mycket gott men det är så svårt när man inte får chansen att möta henne själv. Men en dag möts vi igen.