Satt och funderade ganska länge på den här frågan, det finns så många människor som påverkat mig till vem jag är idag, både på gott och ont tyvärr, men jag har valde den person som nog gjort stor skillnad. En person som har haft och fortfarande har stor påverkar till vem jag är idag är bland annat min lillebror. Han lixom lyser upp vardagen med sitt glada humör och han sprider aldrig negativ energi. Visst har vi väl våra brister vi med, precis som alla syskon har när vi "bråkar" eller "tjafasar" men det löser sig alltid i slut ändan. Ni tänkter säkert precis som jag skulle gjort om ni inte kände oss på de sätt som vi gör, hur kan man bråka med en kille på 5 bast? Jag förstår hur ni tänker och för vissa kanske det är precis tvärt om. Men jag vet faktiskt inte vem jag skulle varit utan honom vid min sida varje dag. Jag tänkter ofta tillbaka på den tiden då jag var ensamt barn, det var ett bra tag sen nu men jag minns det fortfarande så väl. Det måste ju varit så tomt utan någon som skrattar och berätta roliga saker när man har tråkigt eller är på dåligt humör, eller hur? Sen kommer jag ju ihåg att det var skönt att slippa honom ibland när han också vill vara med när jag är med mina vänner men  det går inte att säga så heller. Att man vill slippa honom, för jag är så himla glad att jag har honom och hur mycket han ändrat mig. Han har lixom ändrat min syn på livet och hur man kan se saker från den ljusa sida istället. Imorse när vi satt och åt frukost satt jag med armbågarna på bordet och det har dom lärt sig i på dagis att man inte ska göra så då säger han till mig "- Bella, ta ner armbågarna, det är inte så chekt att sitta så säger fröken." How cute?